| |
Sveriges Grand Prix på Råbelöf får inte falla i glömska
Publicerad:
08. Augusti 2005 04:30
Jag känner alldeles för många människor som inte har en aning om att Kristianstad för exakt 50 år sedan stod som värd för Sveriges Grand Prix. Idag finns arvet från idrottsevenemanget i en källare i Vinslöv. I Rickard Bruzelius källare. Motorentusiasten ser till att arvet från Råbelöfsbanan förs vidare. Det är ett material som fler borde få ta del av. Och Bruzelius smekte iväg passningen tidigare i veckan i just Kristianstadsbladet. Bruzelius vill att materialet ska hamna någonstans där det är självbärande, där så många som möjligt kan ta del av festen. Regionmuseet borde vara en självklar plats
Idrotten är rent generellt dålig på att ta hand om och vårda sina kulturskatter. 1992 öppnades ett Riksidrottsmuseum i Globen i Stockholm, men det lades efter fem år ner av ekonomiska skäl. Sedan dess har museets samlingar varit nedpackade och flyttats runt. I samband med Riksidrottsförbundets 100-årsjubileum förra året fick RF löfte om ekonomiskt stöd till ett Riksidrottsmuseum förmedlat av statsrådet Mona Sahlin.
Men det har stannat vid en utredning.
I samband med RF:s 100-årsjubileum märktes 100 idrottshistoriska platser i hela landet ut. Platser som Vasaloppet. Hedemora Motorstadion och Björn Borgs garageport i Södertälje.
Men inte Råbelöfsbanan.
Väl Svartaled i Sölvesborg.
Och sporthallen i Ystad.
Men som sagt... inte Råbelöfsbanan och det är naturligtvis en stor skandal. En idrottsfest och ett idrottsminne som måste bevaras.
Tio stortävlingar – sju mc och tre biltävlingar – kördes mellan åren 1952–61. Det var under de här åren som lilla Kristianstad skrev in sig i motorsporthistorien.
80000 åskådare såg GP-loppet 1955. I snitt lockade tävlingarna 35000 åskådare under 50-talet. Publikrekordet från -55 står sig naturligtvis fortfarande vad gäller arrangemang i Kristianstadstrakten. Det var då hela världseliten kom till stan. Fangio, Moss, Castelotti, Trintignant och Behra, för att nämna några, ställde upp i Grand Prix loppet på Råbelövsbanan.
Tänk er att Schumacher, Räikkönen, Alonso och grabbarna skulle komma till Kristianstad för att köra Formel 1. Nej, vi får nöja oss med att leva på minnet av Sveriges Grand Prix i Kristianstad. På den tiden var det en trio eldsjälar som var drivkraften bakom tävlingarna. Ordföranden Johan Johnsson, Folke Nilsson och Johan "Jocke" Lindström. Icke att förglömma Douglas Kennedy. Utan hans medgivande hade det aldrig blivit någon bana. Han ägde nämligen marken.
Banan gick från Rödaledskorset mot Torsebro. Vid Fredriksdals gård svängde förarna in på en väg som ledde mot Råbelövs slott, och därefter körde man tillbaka mot Rödaledskorset. Totalt mätte banan 6700 meter.
På många sätt en perfekt bana. Den var relativt platt, vilket gjorde att publiken kunde följa bilarna runt i stort sett hela banan. På raksträckan mellan Fredrikslund och Fredriksdal kom de stora motorcyklarna upp i 270 kilometer i timmen. Bilarna var inte sämre. Den högsta uppmätta hastigheten är 274 kilometer i timmen på väg ner mot Nosaby.
I Grand Prix loppet 1955 jagade Mercedesförarna Juan-Manuel Fangio och Sterling Moss varandra varv efter varv. Fangio vann – ett par meter före Moss, allt enligt stallchefens Neubauers direktiv.
Det kostade naturligtvis en slant att få hit världseliten. Ett billopp gick runt på miljonen – i dagens penningvärde innebär det ungefär tio miljoner.
Ett TT-lopp för mc kostade närmare 300 000 kronor – i dag rör det sig om närmare fyra miljoner.
Fullt logiskt avslutades Råbelövsepoken med motorcykeltävlingar. 1959 och -61 arrangerade SMK Kristianstad Grand Prix VM. Gary Hocking vann det spännande loppet före klubbkompisen Mike Hailwood.
Men sen blev det inga fler tävlingar på Råbelövsbanan. Ordföranden Johan Johnsson blev sjuk, Folke Nilsson och Jocke Lindström var allmänt trötta. På våren 1962 blev det därför auktion ute på Råbelöv. Allt läktartimmer, bodar, stängsel, lastbil, ångvält, viadukter och tidtagningsutrustning. Allt gick under klubban.
50 år senare är det därför inte mycket som påminner om den stora tiden. I dag är den privatägda delen av den gamla banan igenväxt, ett lager av grus täcker den gamla asfalten och korna betar i hagen vid sidan av stängslet.
Det skulle gå att skriva en hel bok om tävlingarna ute på Råbelövsbanan. Och enligt Rickard Bruzelius finns det såna planer.
Kristianstad kommun har inte gjort mycket för att vårda kulturskatten. Efter påtryckningar i bland annat den här spalten 1993 så sattes en minnestavla upp i samband med 40:års jubileet 1995.
Vägen till start och målrakan fick namnet Grand Prix vägen.
Det är allt.
Jag, och säkert många med mig, anser att Regionmuseet borde ha en egen utställning om Råbelöfsbanan och Sveriges Grand Prix. Det skulle dessutom inte vara så svårt att fixa.
Rickard Bruzelius hävdar att kulturskatten inte har något ekonomiskt värde för honom. Däremot vill han att materialet bevaras. Det är på tiden att någon tar emot passningen.
Sveriges Grand Prix i Kristianstad är för häftigt. För fantastiskt. För bra – för att falla i glömska.
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
<<
Tillbaka |
|
|
|
|
